Det händer mycket spännande saker datahallen just nu, från de små serverskrubbarna till de allra största installationerna kommer ny teknik och nya lösningar som ger organisationer nya möjligheter.
Det är annars lätt hänt att tro att allt handlar om containers, mikrotjänster och PaaS-tjänster. Och visst är det så även bland de utvecklare jag träffar, att många mycket riktigt har gått över till den typen av moderna applikationsmodeller.
Det är en intressant utveckling och det är absolut ett område jag kommer att komma tillbaka till i framtida poster här på bloggen. Men betyder det att det inte händer något kring våra virtualiseringsplattformar? Har utvecklingen avstannat?
Svaret är enkelt: Nej, inte alls. En absolut majoritet av alla applikationer körs fortfarande på virtuella servrar och även om denna teknik är fullt etablerad och mogen så utvecklas fortfarande såväl funktionalitet som sättet att köpa och drifta dessa plattformar. Det största just nu är nog den explosiva övergången till hyperkonvergerade plattformar för virtuella servrar och klienter, något som vi på Dell EMC – med vår bredd – kan leverera körklara med support på plattformsnivå, i stället för som enskilda produkter som kunden får bygga ihop var för sig.
Den nya hyperkonvergerade verkligheten kommer med flera omedelbara fördelar – det är inte längre en utmaning att integrera lagring och server, eftersom lagring och server nu är samma. Men ett möjligt ännu större steg är att vi nu får möjlighet att arbeta ”evergreen” på riktigt, där utökning och livscykelhantering av hårdvaran är automatiserat och inte längre kräver månadslånga manuella migreringsprocesser eller planerad nedtid. Och precis som tidigare – om en server går ner flyttas de virtualiserade arbetslasterna automatiskt till en annan fysisk hårdvara.
Här har jag sett en tydlig utvecklng den senaste tiden – i och med senaste uppdateringen av Microsoft Windows Server 2016 och Hyper-V har den här tekniken blivit tillgänglig för en ny typ av implementationer – där säkerhetskraven är som allra hårdast.
Vad händer då inom virtualisering för våra arbetsplatsen och klienthantering, även kallat VDI?
Att använda samma teknik för att virtualisera desktops/klienter som servrar är väl etablerat sedan länge. Det som hänt på sistone är att hyperkonvergerade plattformar tagit över och nu dominerar leveransen tack vare sin enkelhet i allt från inköp till driftsättning till dagligt handhavande och livscykelhantering.
En annan nyhet för VDI är nya möjligheter till extra höga säkerhetsnivåer, något som blivit allt mer aktuellt med den konstant ökande hotbilden samt allmänna frågetecken kring säkerhet och mer övergripande saker som GDPR- och NIS-direktiven.
Microsoft kallar sin lösning VBS – Virtualisation Based Security. Den bygger, något förenklat på att — man på sina servrar lägger till en helt avskärmad virtualiserad maskin med direktkoppling till TPM-modulen i hårdvaran. Med hjälp av denna kan man säkerställa att varje icke-auktoriserat försök att modifiera server eller operativsystem gör att kedjan av tillit brister – och säkerhetslösningen slår till.
På så sätt skyddas helt enkelt hela kedjan – från server, virtuell maskin och operativsystem till individuella credentials. VBS i sig är bara ett ramverk, men det är ett ramverk vi kan lita på som gjort det möjligt för Microsoft att addera ett flertal nya säkerhetsfunktioner som verligen är säkra till Windows Server 2016. Detta i sin tur har legat till grund för att flera kunder som tidigare inte tittat närmare på Hyper-V valt att satsa på plattformen.
Det är ett tydligt avsteg från hur det många gånger såg ut tidigare, där Hyper-V var ett alternativ främst för organisationer som valt att köra 100 procent Microsoft – eller i de fall där kostnadsbilden var avgörande.
//Mathias Gyulai, Customer Sales Engineer
